Det svåraste beroendet

”Jag anslöt mig till Viktväktarna när jag var 13. Jag behövde min mors tillstånd och hon gav det. Jag vägde 70 kg. Jag var organisationens yngsta medlem i Finland.

Jag åt efter Viktväktarnas poäng. All mat vägdes och antecknades i ett uppföljningshäfte. Under den första veckan gick jag ner 4,7 kilo varav största delen troligen var vätska. Under sommarlovet var den totala viktminskningen ungefär 13 kilo.

Vikten kom ändå snabbt tillbaka. I Viktväktarna lärde jag mig att ”jojo-banta” med dieter, något som man lyckligtvis nu varnar för på många ställen.

En för snabb viktminskning förvirrar kroppen. När man hankar sig fram med få kalorier går kroppen på sparlåga och man är argsint som ett hungrigt rovdjur. När man sedan börjar äta på ett mer normalt sätt tänker vår stenåldersmässiga kropp att det snart kan finnas brist på mat igen, så den lagrar all energi som den kan.

Under knappt 40 år har jag försökt alla slags dieter. En gång bantade jag bort 20 kilo inom tre månader genom att äta Nutrilett-produkter och gå på gruppträningsklasser.

Efter alla mina dieter har vikten kommit tillbaka, alltid med extra kilo.

Jag vägde 109 kilo förra sommaren när jag bestämde mig för att testa Onnikka-appen.”

Fetma beror inte på brist på information

”Fetma beror inte på brist på information. Feta människor vet vad som orsakar fetma och hur de borde äta och motionera. Svårigheterna anknyter till hantering av känslor. Känsloätande är det svåraste beroendet när man inte kan sluta äta. Man måste upprepa beroendet och den aktivitet som skapar tillfredsställelse flera gånger om dagen, samtidigt som man borde hålla den under kontroll.

Jag är väldigt medveten om allt som har med bantning att göra. För ett par år sedan läste jag artiklar i media, när Onnikka testades i Uleåborg. Jag tyckte om att appen verkade behandla bantaren som intelligent vuxen. Den trugar inte råd uppifrån och ner utan pratar som till sin jämlike. Onnikka lovar inte snabba resultat. Man berättar för användarna att vikten även kan öka under försöket när man får ordning på saker och ting gällande viktkontroll på ett omfattande sätt.

När jag såg annonsen i Keskisuomalainen att man söker testpersoner för Onnikka-pilotprojektet anmälde jag mig omedelbart.

Jag genomförde programmet efter instruktionerna. Jag läste hållplatserna som kom på måndagar och torsdagar, svarade på frågor och gjorde regelbundet veckouppgifter med olika teman. Jag vägde mig varje måndag.

De viktigaste insikterna gällde känslor: Talar jag vackert eller fult till mig själv? Tröstades jag med sötsaker när jag var ledsen som barn? Jag lärde mig observera vad jag känner när jag börjar äta. Är jag hungrig eller förslöad eller äter jag mat för att hålla mig vaken?

Tidigare fungerade jag med automatstyrning i mataffären och tog saker från hyllan i väldigt snabb takt. Nu har jag lärt mig observera om jag verkligen vill äta någonting. Jag kan stå framför en chokladhylla för en stund och konstatera att jag inte är tvungen att lägga dessa i korgen.”

“

Jag kan stå framför en chokladhylla för en stund och konstatera att jag inte är tvungen att lägga dessa i korgen.

Människan upprepar bra eller dåliga saker

”Onnikka har lett mig till att äta fyra måltider om dagen. Med en lämplig matrytm varierar blodsockret inte för mycket och jag slukar inte för att dämpa hungern. Överhuvudtaget är det så att om man upprepar saker leder det till ett visst resultat. Människan kan upprepa bra eller dåliga saker.

Återfall sker naturligtvis, men nuförtiden ser jag dem som lärdomar. Viktkontroll kan inte baseras på att man aldrig gör misstag igen. Onnikka skuldbelägger inte. Den påpekar i en konstruktiv anda att du har gått upp och ner i vikt under den senaste tiden, men den allmänna riktningen har varit bra, så fortsätt i den där riktningen.

I kontrollvägningen i juni framgick att jag har gått ner fem kilo på ett år. Andra värderingar är även viktigare för mig. Blodtrycket och kolesterolvärdena sjönk och andelen bra fett ökade. Midjemåttet minskade med fem centimeter, levern och övriga inre organ tackar.

Detta är inte slutet utan ett stopp för att lära sig under en lång resa. För att gå ner i vikt behöver man ett stort antal små förändringar. Ju långsammare och lugnare man lär sig och förändrar sin livsstil desto säkrare är det att förändringen förblir permanent.”

Projekten genomfördes som en del av Sitras projekt Hälsodata 2030 där man skapar lösningar och spelregler för att utnyttja hälsodata över gränserna i Europa och stöder konkurrenskraften inom hälsobranschen i Finland. Sitras mål är att sammanställa nya information om användningen av digitala vårdformer som en del av vårdarbetet.