Metatrender bakom megatrenderna

Metatrender påverkar bakom trender och megatrender. Med dem avses i detta sammanhang förändringskrafter som har sitt ursprung i olika utvecklingsprocesser, som genomsyrar olika teman och som ofta först håller på att ta sin form: dessa förändrar trender och megatrender. Det är således fråga om en förändring som förändrar förändringen. Med hjälp av metatrender kan man bättre förstå helheten och dess förändring.

Nu framträder särskilt tre metatrender: övergången till en postnormal tid, större tonvikt på känslornas betydelse och spänningen mellan sammankoppling och ömsesidigt beroende versus individualism och ensamhet. Dessa hör ihop såväl med det digitaliserade samhället, förändringar som gäller befolkningen som den ekologiska hållbarhetskrisen, samt den omvälvning som uppstår ur dessa. Vi står inför en övergång till ett annat slags samhälle och en annan slags omgivning, men vi känner inte ännu till övergångens detaljer.

Postnormala tider

Världen upplevs som allt mer komplex, men också som allt motstridigare och till och med kaotisk. I den postnormala tiden är det uttryckligen fråga om denna motstridighet och om att utmana gamla tankemodeller. Det är fråga om en situation där överraskningar, diskontinuiteter och spänningar blir allt vanligare och begreppet om normalitet suddas ut och blir överflödigt. Vad är normalt på internet? Hur sannolik hade den nuvarande världspolitiska situationen ansetts för tio år sedan?

I den postnormala tiden är längtan efter enkelhet och acceptansen mellan komplexitet en central spänning. Det finns en allt större vilja att hitta enkla förklaringar mitt i allt brus, överraskningar och förvirring. Sådana förklaringar tar oss emellertid inte långt. Därför blir också acceptans av komplexitet och förståelse för helheter viktigare i den postnormala tiden. Det finns ett behov att se kopplingar mellan företeelser och en helhetsbild. Förståelse för sammanhang, att ge en bakgrund åt frågor, narrativitet samt förståelse för förändringarnas storlek och ömsesidiga förhållanden betonas.

Känslor inblandade

Den postnormala tiden väcker lätt starka känslor. Förändringarnas omfattning och den osäkerhet detta medför kan skapa ångest, och motstridigheterna väcker ilska och rädsla. Betydelsen av känslor och av att förstå dem ökar, men ofta beaktas de dåligt i tankemodeller om människans verksamhet. Fortfarande är antagandet ofta en rationell förståndig människa som efter att ha fått tillräckligt med information fattar förnuftiga beslut i lugn och ro.

Å andra sidan försöker man också påverka känslor med allt mer inriktade metoder. Den stora datavolymen om människor och deras beteende och algoritmer som utvecklats gör det möjligt att vädja till känslor effektivare och mer skräddarsytt. Detta stärker lätt motsättningar mellan olika saker. Extrema tankar som väcker starka känslor kommer fram allt mer och leder till ett antingen–eller-tänkande som betonar ytterligheterna. Detta är problematiskt i en tid då det vore viktigt att se de gråa nyanserna och snarare värna om ett både–och-tänkande, såväl analytiskt som i fråga om känslor.

Tillsammans separat

Världen är allt mer sammankopplad såväl i fråga om datanät som till exempel i fråga om ekonomin eller hur människorna rör sig. Det talas till och med om hyperkonnektivitet, dvs. om alltets kontakt med allt: människor är i kontakt med varandra, föremålen talar med varandra och informationen flödar ständigt runt om i världen. Allt eftersom kontaktvolymen har ökat har emellertid dess kvalitet blivit smalare. Gillningar i sociala medier blir ett mål och en indikator på ens eget värde. Känslan av ensamhet ökar, även om det finns hundratals människor som klassificerats som kompisar bara några klickar bort.

Samtidigt har informationsmängden och -tillgången ökat. Detta har emellertid inte lett till större förståelse, utan snarare till outsourcing av information och kunskaper. Människor upplever att de har kunskaper om företeelser som de vet att det finns information om, även om de aldrig skulle ha satt sig in i temat. Det räcker med att endast läsa nyhetsrubriker för att delta i en diskussion. Informationen har blivit perspektivierad och tolkning av den blir viktigare. Även om alla erbjuds samma information, använder och plockar man endast saker som passar in i de egna åsikterna.

Den postnormala tiden, den större tonvikten på känslornas betydelse och differentiering i en sammankopplad värld skapar ett behov av flerstämmighet, dialog och möjliggörande av delaktighet. Det är nödvändigt att utöka antalet människor som deltar i beslutsfattandet och framtidsdebatten. En utveckling som innehåller spänningar i förhållande till detta är maktkoncentrationen och uppkomsten av nya isolerande strukturer till exempel som följd av införande av teknologi. Frågan lyder hur vi lyckas med att skapa en hållbar och rättvis, eller annars en bättre framtid tillsammans?