Tro på en lösning – historien bakom forumet för cirkulär ekonomi

Tisdag 23 oktober 2018, Yokohama, Japan. På vita duken i auditoriet i konferenscentret Pacifico Yokohama visas ett världskänt läskföretags röda logotyp och en vision som förkunnar en ”strävan efter en värld utan avfall”. Titoy Francisco, vice VD för Coca-Cola Company i Japan, understryker i sitt inlägg, att ”det inte är möjligt att nå visionen ensam”.

Bara några timmar senare lovar landets vice miljöminister Tsukasa Akimoto i samma sal att Japan kommer att främja cirkulär ekonomi när det tar över ordförandeskapet i G20-gruppen följande år. Det blivande EU-ordförandelandet Finland lovar samma sak genom miljöminister Kimmo Tiilikainen. World Circular Economy Forum 2018 håller på att ta slut.

Dessa stora löften har sin upprinnelse i en helt vanlig tisdag i maj 2015. Den 12 maj klättrar kvicksilvret i Helsingfors med nöd och näppe upp till plus tio grader. Sitras äldre rådgivare Jukka Noponen sitter i Finlandia-husets kafé; genom fönstret syns björkar med ljusgröna, nyutspruckna löv i förmiddagssolen. Jag och Noponen har kommit för att träffa konferenshusets folk, med en tanke om att arrangera ett evenemang med arbetsnamnet ”Nordic Forum 2017”.

Medan vi dricker kaffe på mötet har mörka moln börjat hopa sig på himlen – på natten kommer björkarna att få vatten efter en nästan veckolång torka och Finland kommer att klä sig i sommarskrud. Den kyliga försommaren visar inga tecken på att året till slut kommer att bli rekordvarmt. Klimatet blir varmare, säger både atmosfärsvetenskapen och de högre medeltemperaturerna, också i fönstertermometrarna.

Det var mörka moln som gällde också i London knappt två veckor tidigare. Ekonomisten Sir Nicholas Stern, som blivit känd för sin klimatrapport, hade följande rubrik på sin artikel i The Guardian på första maj: ”Extrema väderfenomen och en stigande havsnivå är globala hot redan nu. Och de kommer att bli starkare.” Ingressen i Sterns artikel skrek åt världens ledare att ett misslyckande i klimatmötet i Paris i december samma år skulle vara ”katastrofalt”.

Förnuftsäktenskapet låter vänta på sig

Detta är dock en berättelse om tro – en tro på lösningar, en bättre framtid och undvikande av en katastrof. En berättelse om de element som gav upphov till spetsevenemanget inom cirkulär ekonomi World Circular Economy Forum (WCEF).

”Framför allt var det viktigt att välja ’business and environment go hand-in-hand’, som tillvägagångssätt”, säger Hanna-Leena Ottelin, projektledare för WCEF 2016–2018 och numera specialsakkunnig i internationella ärenden på VTT Ab. Företagsfolk har gått på sina konferenser och miljöfolk på sina. Så har det alltid varit. Om vägarna av en händelse korsades, kunde win-win-situationer, förnuftsäktenskap, ännu inte identifieras, för att inte tala om att man aktivt skulle ha sökt efter sådana. De smartaste, mest hållbara formerna av ekonomin lät vänta på sig.

Små aktörer tar avstamp i konkreta försök

Jukka Noponen säger att han redan i början av årtiondet, då han besökte internationella evenemang och konferenser, insåg att effektiviseringen av resursanvändningen redan är handgriplig i Finland.

”Finlands aktiviteter låg ljusår före andra. I världen var man intresserade av de små, men konkreta försök som vi gjorde tillsammans med våra samarbetspartner i Finland”, minns Noponen, som vid den här tiden arbetade som direktör för Sitras tema för hållbara levnadssätt och smart förbrukning av naturresurser, och hänvisar till bland annat handlingsmodellen för resursklokhet som skapades i Jyväskylä.

Vid samma tid funderade Timo Mäkelä på grundorsakerna till miljöproblemen i egenskap av direktör för Europeiska kommissionens generaldirektorat för miljöfrågor.

”Inom kommissionen såg man att de här brännande miljöproblemen – klimatförändringen, minskad biologisk mångfald och otillräckliga naturresurser – är symptom på en ohållbar produktion och konsumtion. Det gällde att påverka grundorsaken – och samtidigt insåg man att det är möjligt att skapa nya arbetstillfällen och affärsmöjligheter”, förklarar Mäkelä tänkandet i José Manuel Barrosos kommission, som bland annat skapade kommissionens första program för cirkulär ekonomi.

”Sitra såg att en förbättrad energieffektivitet är en affärsmöjlighet”, tillägger Noponen. Mäkelä understryker: ”Bakgrunden till cirkulär ekonomi finns inte i miljöskyddet, utan i ekonomin och i att skapa nya företag.”

EU:s medlemsländer började följa den väg som kommissionen stakade ut. ”Först ute var Finland”, säger Mäkelä, som numera är äldre rådgivare på Sitra. Under Sitras ledning gjorde Finland upp världens första nationella färdplan för cirkulär ekonomi, och utifrån en uppdatering av denna håller staten nu på att göra upp en förvaltningsövergripande strategi för cirkulär ekonomi.

Som ett självständigt och oberoende framtidshus kunde Sitra ge fart åt samhället mot det nya och involvera såväl förvaltning, företag som medborgarorganisationer i arbetet som drog upp stegen mot en ny ekonomi inom alla sektorer, fortsätter Mäkelä. ”Cirkulär ekonomi började bli en central del av Finlands miljöpolitik, ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.”

En egen sandlåda är för liten

På grund av att Finland är en liten, nordlig och exportberoende ekonomi omvandlas de banbrytande åtgärderna dock inte till välfärd, om utvecklingen går i motsatt riktning i resten av världen.

”De ändringar som måste göras i Finland för att tackla hållbarhetskrisen är sådana att de inte kan göras, om de inte samtidigt görs i Europa och även globalt”, säger Noponen.

”Det blev allt tydligare att ingen nation, stat eller världsdel ensam kan lösa utmaningarna med användningen av naturresurser. Vi såg att vi måste kunna agera på ett globalt plan, eftersom vår ekonomi är integrerad i den globala ekonomin.”

Det fanns emellertid inget globalt forum som skulle ha bundit samman såväl användningen av naturresurser och energi, ekonomiskt samarbete, förvaltning som företagslivet. En tanke om ett forum som behandlar cirkulär ekonomi på ett övergripande sätt hade dock redan slagit rot hos Jukka Noponen denna majdag år 2015.

EU-kommissionens vice ordförande Jyrki Katainen uppmuntrade också Sitra. ”Hans budskap var att det här är något där fältet fortfarande är tomt”, säger Timo Mäkelä om Sitras nuvarande överombudsmans syn vid den tiden.

Det behövdes dock två år till innan upptakten till World Circular Economy Forum 2017, Lasse Mårtensons Stormskärs Maja ljöd som en modern kantele-version för publiken bestående av nästan 1 600 personer från närmare hundra olika länder.

Det hade gått ett och ett halvt år sedan det historiska klimatmötet i Paris, som avslutades med Frankrikes president Françoise Hollandes önskan: ”Leve planeten, mänskligheten och livet!”. Då hade världen fått ett klimatavtal som skulle begränsa den globala klimatuppvärmningen till under två grader. Men hur ska det göras?

Lilla Finland hade precis före mötet via Sitra presenterat välbeprövade, fungerande klimatlösningar för världen. Lösningspaketet Green to Scale visade att betydande utsläppsminskningar kan nås med befintliga knep. Men grunden för ekonomin behövde förnyas. Den finländska lösningsorienteringen – vars existens Jukka Noponen hade identifierat redan i början av årtiondet – behövdes desperat.

Sitra inledde arbetet med cirkulär ekonomi i början av 2015, och det namnlösa ”resursforumet” som planerades till Finlandia-huset fick sitt namn och sin identitet en helt vanlig dag på Sitras kontor i efterdyningarna av Parismötet. ”Jag sade åt Kari att det ska heta World Circular Economy Forum”, minns Ernesto Hartikainen, som sammanställde forumets program åren 2017–2019. ”Och Kari sade okej”, säger Hartikainen med ett skratt om diskussionen med Kari Herlevi, som ledde projektet för cirkulär ekonomi.

Omfamna en stor grupp

Världens bästa lösningar för cirkulär ekonomi. Det var WCEF:s löfte ända från början.

”Vi skilde oss ur mängden med lösningar. Det fanns många problemorienterade forum där man fokuserade på krisen. Ökad krismedvetenhet är emellertid inte aktiverande, utan kan till och med ha en passiverande verkan”, säger Hartikainen, som numera arbetar som VD för Biocode Oy, ett företag som främjar hållbara val i livsmedelsbranschen.

Dessutom ville WCEF omfamna sin publik på ett heltäckande sätt. ”Vi ville se på cirkulär ekonomi ur olika synvinklar”, säger Hanna-Leena Ottelin. Rättesnöret blev hur cirkulär ekonomi främjar FN:s 17 mål för hållbar utveckling. Perspektivrikedomen garanterades genom att WCEF från början skapades som ett samarbete mellan flera olika aktörer, där Sitra var dirigent.

Jukka Noponen, Timo Mäkelä, Kari Herlevi samt Mari Pantsar, som leder temat Kolneutral cirkulär ekonomi på Sitra, reste runt i världen för att träffa potentiella partner. Bland annat FN:s miljöprogram, Europeiska kommissionen och World Resources Forum medverkade i att arrangera forumet.

”Vi gav våra partner friheten att kuratera forumets innehåll. De tog också med sig sin publik – tanken var att det var bra att vi hade en publik med olika synpunkter”, säger Hanna-Leena Ottelin nu.

WCEF:s koncept har sedan början också inkluderat ”Marketplace” – en mässliknande del där intressanta lösningar för cirkulär ekonomi i världen kan bli sedda.

Media rapporterar om anmälningsläget

Namnet hade slagits fast, partnerna planerade programmet, stora företag var involverade, Finlands 100-årsjublieum hade börjat, kommissionärerna var på väg, både Achim Steiner, som skulle bli generaldirektör för FN:s utvecklingsprogram, och Sergei Ivanov, specialrepresentant för Rysslands president hade lovat delta, utrikesministeriets beskickningar hade lockat journalister från hela världen till platsen – men skulle den stora allmänheten komma?

WCEF2017 var Sitras gåva till världen på 50-årsjubileet för finländarnas framtidshus, när Finland firade sin 100-åriga självständighet. Det kostnadsfria evenemanget för inbjudna gäster i den planerade skalan skapade osäkerhet i vårt lilla arrangemangsteam bestående av bara ett halvdussin personer. Tänk om intresset blev svalt?

I början av våren började de första tecknen på intresse visa sig. Till exempel på mötet för presstjänstemännen vid Finlands beskickningar i mitten av februari var intresset redan handgripligt – de första samarbetsförslagen och förfrågningarna om mer information regnade in från såväl Europa som Afrika.

Spänningen steg, men redan ett par veckor före dagen D hade Maaseudun Tulevaisuus följande rubrik: ”Alla villiga ryms inte med i konferensen.” Man började köa efter oinlösta platser till historiens första World Circular Economy Forum.

WCEF:s popularitet hade genast kommit för att stanna, något som beskrivs av denna anekdot: Ett drygt år senare, dagen före WCEF2018, frågade huvudägaren i ett investeringsbolag i Hongkong via WhatsApp om det fortfarande fanns plats på evenemanget. Ett par dagar efter evenemanget i Yokohama summerade Timo Mäkelä deltagarnas tro på WCEF:s framtid: ”Många av mina internationella vänner frågar redan nu hur de kan anmäla sig till Helsingfors (WCEF2019).”

Och visst kom det anmälningar: i juni följande år var Finlandia-huset i Helsingfors fyllt till brädden med WCEF2019-deltagare – över 2 200 besökare fokuserade på hur cirkulär ekonomi kunde skalas och hur man kunde se över världsekonomin rejält och samtidigt bromsa in klimatförändringen. Jukka Noponens tanke om behovet av globalt samarbete hördes också i FN:s vice generalsekreterare och chefsekonom Elliot Harris inlägg: ”I större delen av världens länder är ekonomierna lite för små för att vara självförsörjande cirkulära ekonomier. För att cirkulationen ska bli fullständig behöver vi samarbete över nationsgränserna.”

”Forumet har sedan början haft mer vittgående effekter än bara ett evenemang. Deltagarna har fungerat som budbärare för cirkulär ekonomi. Jag har fått höra att till exempel Norges intresse för cirkulär ekonomi fick sin början i evenemanget i Helsingfors”, säger Kari Herlevi.

Dörrarna öppnas ännu mer

WCEF har omfamnat experter inom cirkulär ekonomi i hela världen, men på grund av coronapandemin öppnas dörrarna än mer. WCEFonline ger en allt större publik möjlighet att möta världens främsta experter på cirkulär ekonomi och skapa de lösningar med vilka världen förnyar sitt sätt att skapa välfärd.

”Det är alldeles fantastiskt att evenemanget äntligen ordnas på distans – vi når fram till ett walk the talk-läge”, säger Hanna-Leena Ottelin och hänvisar till möjligheten att delta i WCEF utan att resa och slippa generera flygutsläpp. ”Redan under de första åren talade vi mycket om att delta på distans, men vi kom aldrig fram till genomförandet. Världen var kanske inte redo för det då.”

Ottelin uppskattar att WCEF säkert redan har lyckats med sitt mål – att skapa ett övergripande tillvägagångssätt för cirkulär ekonomi. Hon ser på de kommande evenemangen – forumet på nätet, endagsevenemanget i Nederländerna och 2021 års forum i Kanada – som en utveckling mot mer decentraliserade evenemang.

”Kanske vi på agendan för cirkulär ekonomi befinner oss i ett skede där det är bra att föra saker framåt i mindre grupper.”

Ernesto Hartikainen påminner att ett djupare tillvägagångssätt för cirkulär ekonomi, att spara naturresurser och lösgöra sig från engångskulturen inte fått ett globalt genomslag, trots att framstegen särskilt i västländerna varit enorma. ”Om vi tänker till exempel på tillväxtekonomier.”

”Finland och Europa i allmänhet måste visa riktningen även i fortsättningen. Flera länder har tagit fram strategier för cirkulär ekonomi eller håller på att göra det. Intresset i utvecklande länder håller på att väckas i en situation där coronaviruset har varit prövande för ekonomier som mådde dåligt redan tidigare”, tillägger Kari Herlevi.

”Nu handlar det snarare om att det blir allt mer bråttom”, säger Noponen om att den skärpta hållbarhetskrisen. Det behövs fler lösningar på bordet. Finlands gåva är även i år WCEF. Där presenteras intressanta exempel på företag inom cirkulär ekonomi som Sitra samlat in i världen och Finland, där ges information om cirkulär ekonomi som verktyg för hållbar stimulans – och där publiceras en handbok för andra stater för att göra upp färdplaner för cirkulär ekonomi.

Dörrarna till lösningarnas värld öppnas åter den 29 september.