Hållbara återhämtningsåtgärder måste tajmas rätt

De centrala beslutsfattarna i Finlands regering (se statsrådets meddelande) och Europeiska kommissionen (se von der Leyen outlines a path to European recovery) har fastställt att de återhämtningsåtgärder som följer på coronachocken även ska vara miljömässigt hållbara. Men hur lönar det sig att strukturera de olika alternativen?

De hållbara återhämtningsåtgärderna kan grovt delas upp i tre kategorier. I den första allokeras offentliga medel direkt eller indirekt till investeringar eller driftsutgifter, såsom banprojekt eller installation av solpaneler.

I den andra kategorin utökas beskattningen för att hjälpa till med återhämtningen till exempel genom att genast lätta på beskattningen av arbete och genom att komma överens om att höja miljöskatterna när krisen lättat. I den tredje eftersträvas ökad takt på ändring av reglering – till exempel genom att påskynda tillstånd för projekt för förnybar energi.

Genom hållbara återhämtningsåtgärder eftersträvas så stor genomslagskraft som möjligt samtidigt med tanke på ekonomin och miljön. De olika åtgärderna kan placeras i en fyrfältstabell med miljöfördelar på ena axeln och ekonomisk nytta på den andra. I första hand lönar det sig naturligtvis att välja åtgärder som ger stora fördelar ur båda synvinklarna.

Till exempel har man ofta ansett att påskyndandet av energirenoveringar av byggnader är en bra metod, eftersom det sysselsätter många och ger långvariga klimatfördelar. I vårt grannland Estland har man uppskattat att statens renoveringsstöd i hög grad kommer att återbetala sig i form av skatteintäkter och sysselsättningsfördelar (se ScienceDirects artikel Energy and Buildings).

För återhämtningen är tidpunkten A och O. De åtgärder som krävs för att klara av coronakrisen kan delas in i fyra delvis överlappande faser.

1. Krisåtgärder. Mitt i krisen är det primära att sörja för människors hälsa och säkerhet – vid behov även på bekostnad av andra mål. När sjukhusen är i stort behov av hjälpmedel börjar man inte fundera på utsläppen från tillverkningen av dem.
2. Överbryggande åtgärder Genom omedelbara överbryggande åtgärder strävar man efter att bära företag och arbetstagare över den värsta gropen coronabegränsningarna orsakar. I det här skedet är det primärt att undvika konkurser och uppsägningar, och därför behövs det i första hand åtgärder med omedelbar verkan – inte besvärliga ansökningsprocesser eller stränga miljövillkor.
3. Återhämtningsåtgärder. När botten av gropen har passerats behövs åtgärder som stöder ekonomin och sysselsättningen på längre sikt. Det lönar sig att planera dem från början så att man samtidigt kan lösa klimatkrisen och andra brännande hållbarhetsproblem. (Se Sitras arbetspapper Sju hållbara åtgärder för den ekonomiska återhämtningen efter coronachocken)
4. Reformåtgärder. När man har återhämtat sig efter den recession som orsakats av coronachocken, står vi inför en balansering av de offentliga finanserna och en reform av strukturerna på lång sikt. Även dessa åtgärder kan byggas upp så att de påskyndar Finlands övergång till en koldioxidneutral cirkulär ekonomi som värnar om naturen, till exempel genom att skära ner miljöskadliga subventioner och öka satsningarna på forskning och utveckling.

Bild 1: Utkast till fasindelning av åtgärderna.

Regeringen har tillsatt flera arbetsgrupper för att kartlägga vägar ut ur coronakrisen. Det lönar sig nu att välja steg noggrant och dela upp den långa resan så att vi når rätt etapper vid rätt tidpunkt.