Låt oss göra 2019 till den rättvisa datans år

Det är den nya oljan som smörjer företagens kugghjul, eller regnet som vattnar marken och får allt att blomma. När data kommer på tal kan detta leda till nästan poetiska liknelser. Och det är inget under, data har blivit så värdefullt att till exempel Baidus chef för artificiell intelligens, Andrew Ng, berättar att företag ger ut produkter som samlar in data under produktionspriset för produkterna. Exempelvis Amazons Echo, en röststyrd högtalare, är en av dessa produkter.

Data är inte enbart nollor och ettor utan allt oftare information om mig och dig och oss. Information om vad vi tror på, hur vi agerar, vad vi drömmer om och är rädda för. Den som har tillgång till denna data kan bestämma vår framtid. Vem som ska få använda denna data och med vilka spelregler ska därför i år vara ett viktigt ämne för diskussion och beslutsfattande.

Vad ska vi i år särskilt ta i beaktande med tanke på utnyttjande av data och framför allt: vad kan du och jag göra så att 2019 blir ett ännu mera rättvist dataår? Jag har gjort en lista med tre synpunkter och ett antal konkreta åtgärder som det lönar sig att börja med.

Vi känner till våra egna rättigheter i digitala tjänster

I takt med att dataekonomin växer, växer också oron för dess risker. Facebook och många andra stora plattformsföretag har det senaste året upprepade gånger anklagats för att inte vara transparenta och för att missbruka uppgifter. Datarelaterade frågor blev också i fjol ett av de hetaste samtalsämnena i världen. Även om 2018 väckte diskussionen om dataläckage och missbruk, påverkade detta förvånansvärt få personers sätt att agera. Det är mitt i alla dessa nyhetsrubriker förbryllande hur nonchalant vi förhåller oss till att vi förlorar vårt privatliv.

Europa skyddar sina medborgare på många olika sätt. Vi har som enskilda personer många möjligheter att påverka hur vår data används. Bland annat GDPR ger oss nya verktyg att utnyttja vår egen data. Det vi dock först måste förstå är att datan i de tjänster vi använder tillhör oss. Jag hoppas att vi under detta år förstår att utan oss finns ingen data. Det är vi som skapar datan och därför måste vi också ha rätt att bestämma vem som använder den och med vilka spelregler.

Kan 2019 äntligen bli det år då användarna börjar kräva att deras rättigheter respekteras?  Jag tror att kampanjer som #Deletefacebook är bara början på denna utveckling och att vi under detta år kommer att få se flera konkreta åtgärder, när användarna börjar rösta med sina fötter och medvetet leta fram tjänster som behandlar deras data rättvist och transparent. Jag hoppas att vi under 2019 kommer att få se flera kampanjer för en rättvis dataanvändning, som i stor omfattning når fram till användarna. Som exempel kan nämnas kampanjen om ett köttfritt oktober,  Lihaton lokakuu, som lyft fram vegetarisk kost i den offentliga debatten i Finland.

Låt oss lyfta fram rättvis dataanvändning som ett diskussionsämne under valåret

Det år som nu börjat präglas av många val både i Finland och i EU.  Under valåret oroar många sig för att Europa ska hamna på efterkälken i utvecklingen av dataekonomin. Bland de 200 största digiföretagen i världen är endast åtta europeiska företag. Särskilt inom näthandeln, social media och molntjänster dominerar amerikanska och kinesiska företag.

Europa har gjort ett viktigt ställningstagande om sina värderingar genom att skydda sina medborgares privatliv till exempel med hjälp av GDPR. Ett växande orosmoment är dock hur det kommer att gå om internationella datajättar håller businessen för sig själva och Europa inte förmår skapa en alternativ modell för dataekonomin. Samtidigt växer de här jättarnas makt att bestämma över spelreglerna för dataekonomin, och dessa spelregler baserar sig inte nödvändigtvis på en europeisk värdegrund.

Tillgången till data och i vilken grad den kan utnyttjas har i Europa också blivit en flaskhals för utvecklingen av nya tjänster. I synnerhet små företag har hittills haft svårt att få tag på data. En ny slags modell för plattformsekonomi, som är baserad på öppna ekosystem, skulle märkbart snabba på och göra dataekonomins tillväxt i Europa mera mångsidig.

EU:s mål är ett dynamiskt, tryggt, värdebaserat och enat digitalt Europa.  Inget av det här finns i Europa ännu. Även om euroområdet är ett ekonomiskt samarbetsområde hålls data ännu inom de nationella gränserna. Nu måste man få datan att röra på sig. Samtidigt måste man se till att datan används tryggt och ansvarsfullt. En lösning på detta kan till exempel vara Sitras IHAN-projekt, inom vilket man skapar spelregler för hela Europa och lösningar för ett rättvist och människoorienterat datautbyte.

Valåret och Finlands EU-ordförandeskap som börjar i juli gör det möjligt att lyfta diskussionen om dataekonomi till en helt ny nivå.

Låt oss införa etisk dataanvändning på företagens och den offentliga sektorns agenda

Utnyttjandet av data ökar i rasande fart inom företagen. Samtidigt blir nya slags etiska frågor aktuella, när organisationer tar i bruk nya lösningar som utnyttjar data. Man pratar redan om den artificiella intelligensens etik och världens största standardorganisation inom teknologibranschen, IEEE, utvecklar certifikat för etisk tillämpning av artificiell intelligens.

Det som man borde tala mera om är de komplicerade etiska frågorna, som hör samman med de enorma mängderna data och som system som utnyttjar artificiell intelligens i framtiden kommer att samla in och förmedla mellan varandra.

System som samlar in data har byggts med den goda tanken att underlätta människors vardag. Människor överlåter också gärna data till dessa tjänster, eftersom de är till nytta i människornas vardag. Till exempel genom att överlåta information om var vi befinner oss för vi skräddarsydda ruttplaner.

“

I framtiden kommer data att utnyttjas i en helt annan dimension än i dag.

Till exempel den datamängd som sensorer och kameror i intelligenta städer producerar är redan nu enorm, och den växer hela tiden. Den här datan öppnar en ny syn på människors privatliv. Hur borde man förhålla sig till insamlingen och förmedlingen av denna data? I vilka fall är det tillåtet att använda denna data? Och när insamlingen av data i en helt ny dimension någon gång påbörjas, är vi då fortfarande verkligen av den åsikten att vi inte har något att dölja?

Ett bra exempel på program som väcker både juridiska och etiska frågor är tjänster som är baserade på ansiktsidentifiering. Ansiktsidentifieringsprogram kan utnyttjas på ett otaligt antal olika sätt, som för att identifiera brottslingar och vid betalning. Men om vi tar ett steg vidare och börjar slå samman olika slags data och till exempel poängsätta människor utifrån deras beteende? Även om tanken kanske verkar långsökt, så har man i Kina redan inlett försök med poängsättningssystem för medborgare. Man skulle kunna göra en oändlig lista på olika tillämpningsområden för dataanvändning och eventuella utmaningar med dessa.

“

Sist och slutligen är den avgörande frågan: Hur ser det samhälle ut som vi vill bygga med dessa tjänster?

I samband med miljöärendena gjordes i tiderna en massa grönmålning. I takt med att medvetenheten om miljökonsekvenserna ökade, blev miljörapportering en del av företagens vardag.  Nu är det dags att göra etisk dataanvändning till en del av företagens ansvar och att lyfta frågan till ledningsgruppsnivå.

Många aktörer jobbar just nu för att vi alla ska kunna ha något att säga till om dataekonomins framtid och om vad man gör med uppgifter om oss. Var och en av oss kan spela en roll i denna utveckling – och var och en av oss behövs.