Kvalitet i lagstiftningen genom samtalshöranden

Lagstiftning är förutom statens budget den mest betydelsefulla metoden för att styra samhällets utveckling inom ett parlamentariskt demokratiskt system. Genom lagberedningen stödjer man det parlamentariska beslutsfattandet och dess öppenhet. Under lagberedningen sammanställer man en faktabas som granskas utifrån nuläget, förändringsbehovet, alternativ för genomförande, bedömning av effekter, andra faktorer som påverkar ärendet samt organisering av uppföljningen. Det finns olika metoder för att samla en faktabas och verifiera den. Bland dessa har höranden en särskild betydelse även när det gäller transparens, förtroende och engagemang för det politiska beslutsfattandet.

Processen för lagberedning omfattar förberedelse, egentlig beredning, remissförfarande och fortsatt beredning, statsrådets beslutsfattande, riksdagens utskottsbehandling samt uppföljning och efterhandsutvärdering. Höranden spelar en stor roll för att intressenter och medborgare ska ha en möjlighet att delta i lagberedningen. Väl genomförda tillfällen att bli hörd främjar ett informationsbaserat beslutsfattande och stärker förtroendet för samhället. Höranden kan genomföras som en tilläggsresurs som sparar myndighetsresurser och förbättrar lagförslagens kvalitet.

I förberedelsen samlar man in information och synpunkter på mål, bedömer behovet av lagstiftningsprojektet och planerar projektets mål och genomförande. Hörandet förbättrar propositionen om lagbehovet och uppdraget samt minskar riskerna vid genomförandet. Handboken går igenom hörandet i förberedelsefasen och hur det beaktas när laguppdraget utarbetas. Kommunikationen under förberedelsen behandlas utgående ifrån inkludering och att underlätta deltagande.

Resultatet av den egentliga beredningen är ett utkast till regeringens proposition med förslag till lag. Kvaliteten hos beredningen spelar en stor roll för det politiska beslutsfattandet och politiska ansvaret. Enligt lagberedarna och intressenterna är resurserna för lagberedningen otillräckliga. En god arbetsplan, att inkludera intressenter i diskussionen och öppenhet ökar förtroendet, effektiviteten och främjar en resultatrik lagberedning utan extra kostnader. Handboken går igenom innehållet i en god arbetsplan och hur den utarbetas, behovet av bli hörd och omständigheter kring höranden.

Under remissrundan bekräftar man faktabasen hos utkastet till regeringens proposition, bedömer tillräckligheten samt genomlyser genomförandet av projektet och hanterar dess risker. Remissrundan är viktig för att förtroendet för lagstiftningsprocessen ska kunna bevaras. I genomförandet av begäran om utlåtande och kommunikationen utnyttjar man emellertid en begränsad mängd hjälpmedel som kunde möjliggöra samtal med allmänheten. Förändringen är möjlig att genomföra genom att förnya arbetssätten utan att extra resurser används på verktyg eller antalet personal.

Den fortsatta beredningen och ministerns och statsrådets beslutsfattande om antagande av lagförslaget kan underlättas genom höranden under den egentliga beredningen och dokumentering av dem. Dokumenterade höranden är viktiga också för transparensen och politiskt ansvar.

Med expertutlåtanden kan riksdagens utskott bedöma förändringen som föreslagits och ändamålsenligheten och kvaliteten hos lagberedningsprocessen. Brister i beredningen förbrukar resurser och försenar tidtabeller i riksdagen och det föredragande ministeriet. Ministeriet som presenterar lagförslaget kan underlätta utskottets arbete och främja öppenheten hos utskottsbehandlingen.

Systematisk uppföljning är en förutsättning för en kvalitetssäkrad och uppdaterad lagstiftning. Uppföljningen underlättar förutseende och utvärdering av initiativen, och den kan förbättras genom att höra intressenter.

Handboken innehåller rekommendationer och exempel på god praxis under alla faser i processen.