Vem bestämmer i framtiden och hur?

I Sitras megatrender konstaterar man att demokratin verkar vara utmattad och att de geopolitiska spänningarna ökar. Samhällsproblem behöver lösas i en situation där strukturerna för gemensamt beslutsfattande inte fungerar så väl som de borde. Vad säger de svaga signalerna om framtidens beslutsfattande, makt och förvaltning? Kan strukturerna för beslutsfattande vara något helt annat i framtiden?

Decentraliserad global förvaltning

Vid har vant oss vid tanken på stater och deras roll i så väl det internationella beslutsfattandet som i hur lokala frågor sköts. Staterna samlas för att förhandla om frågor som är av internationell betydelse och försöka komma till samförstånd om vad som bör göras. Men hur skulle det vara om det gick att skapa ett system med decentraliserad global förvaltning och beslutsfattande? En vision om det här har Timo Honkela presenterat i sin bok Rauhankone. I den hjälper artificiell intelligens människor att förstå varandra och möjliggör förhandlingar med hela en miljard människor.

Vinay Gupta har lagt fram en vision om hur blockkedjor kan användas för att bland annat lösa frågor som gäller användningen av resurser och ägarskap globalt och decentraliserat. Ett exempel på det här är Mattereum, som kombinerar blockkedjor och smarta avtal med fysiska produkter och internationell handelsrätt. Med hjälp av blockkedjor kan man följa användningen av olika resurser och deras ursprung samt kontrollera människors och aktörers identitet på ett tillförlitligt och decentraliserat sätt.  Å andra sidan kan blockkedjeteknologin också användas för att styra ett önskat beteende – till exempel försöker kryptovalutan Ecocoin stöda ekologiskt hållbar verksamhet.

Vilken roll har staten i en värld med decentraliserad förvaltning? Ses staten som ett program som försöker optimera verksamheten i samhället, som målet med Singapores Smart Nation kan tolkas som? Eller är staten en möjliggörare eller en regulator av det lokala systemet? Å andra sidan ger Kinas poängsystem för sina medborgare ett exempel på att den teknologiska utvecklingen också kan stöda en mer centraliserad och strikt förvaltning.

Medborgarskap som tjänst

Statens roll som en som erbjuder tjänster kan komma att betonas. Estlands e-medborgarskap är ett exempel på det. Man kan ansöka om ett annat medborgarskap när den egna identiteten inte motsvarar det staten erbjuder. Till exempel har flera britter ansökt om medborgarskap i andra länder i samband med Brexit. Det finns också de som försöker lämna medborgarskap, även i Finland.

Det finns också signaler på att den nuvarande förvaltningen inte anses laglig överhuvudtaget. I Tyskland finns till exempel den så kallade Reichsbürgerrörelsen som omfattar olika grupper inom extremhögern och inte erkänner någon av regeringarna sedan 1871 som lagliga. Även om sådana här grupper är marginella på statlig nivå, kan de ha stor representation på en del orter. Spänningarna mellan lokalnivå och statlig nivå märks också tydligt bland annat i USA, där till exempel varje hushåll i staden Kennesaw måste äga ett vapen och i staden Bay View där bara kristna får äga hus.

I ljuset av ovan nämnda exempel kan man fråga sig om medborgarskap i framtiden kommer att vara mer av ett val bland flera alternativ än något som är en självklarhet från födseln. Och betonas den lokala identiteten högre än medborgarskap på statsnivå?

Nya stater

Förutom statens roll kan man fråga sig hurdana nya stater som kan uppkomma – och var? Med hjälp av svaga signaler kan man åtminstone identifiera tre riktningar: havet, rymden eller den virtuella verkligheten. Havsstäder planeras till exempel av Seasteading Institute, i syfte att skapa en ekologiskt hållbar och förvaltningsmässigt progressiv gemenskap. Planen har dock kritiserats för att de bara betjänar den rika eliten och medför fler nackdelar än fördelar i närområdet..

Bland de vildare planerna finns rymdstaten Asgardia, som ligger på en liten satellit som kretsar kring jorden. Man kan trots det ansöka om medborgarskap i Asgardia och dess administrativa centrum finns i Wien. Målet är att möjliggöra rymdturism som är oberoende av de existerande staterna.

Rollspel på nätet med många spelare har med tiden också utvecklats till statsliknande miljöer. RocktopiaDen virtuella världenhar  en regering som är folkvald och ett eget ekonomiskt system. De pengar man tjänar i spelet kan också växlas till dollar, så de har värde även utanför spelet.

Havsstäder, rymdstäder och virtuella världar beskriver alla en önskan om att fly den nuvarande världen till något enklare och på så sätt få en ny början för samhället. De fungerar som tankeexperiment om vad en stat kunde vara om det vore möjligt att börja från noll. Därför är det intressant att följa med vilka slags politiska strukturer, etiska regler och maktfördelningsmekanismer som uppstår i dem och hur deras förhållande till övriga världen kommer att vara. Kan vi ta lärdom av bra experiment och akta oss för strukturer eller sätt som har visat sig vara dåliga?

Nya former av påverkan och makt

Förutom förändringar av staters och förvaltningens strukturer är det skäl att ha ett bredare perspektiv när man tittar på påverkan och makt. Åsiktspåverkan som effektiverats med hjälp av data har dykt upp i rubrikerna bland annat i och med Cambridge Analytica och Facebook-kampanjer. De kan tolkas som exempel på att makten inte bara finns i de traditionella kanalerna, utan det befintliga systemet utnyttjas på nya sätt.

I sociala medier har sådan påverkan tagit flera former, såsom doxing, targeting, gaslighting och trollning. Swatting, det vill säga att larma polisens specialstyrkor till någons hemadress, vanligtvis i syfte att störa den andras spelande, har till och med lett till att oskyldiga har dött. Den makt teknologin ger syns också i mobilappar som ”I’m getting arrested” och ”Mobile justice”, som försöker skydda demonstranter från polisers maktmissbruk.

De nya formerna av makt handlar å ena sidan om att den enskilda har fått ökad möjlighet att påverka, å andra sidan om den styrka en grupp har. Ett beskrivande exempel är ett fall där en finländare som upprätthöll en annonsblockeringslista lade till strejkande fackförbunds webbplatser på förbudslistan. Det här uppdagades dock snabbt och personen tvingades upphöra med sina protester. Individen har alltså allt fler kanaler att påverka via, men utan stöd från en större grupp kommer man inte långt.

Verktyg: Föregångaranalys

Föregångaranalysen som framtidsforskare Sirkka Heinonen har utvecklat utnyttjar föregångares erfarenheter på samma sätt som svaga signaler. Föregångare är bland de första som undersöker, utvecklar och inför något nytt. Deras verksamhet kan bli mainstream eller förbli marginell. I bästa fall kan man se en annan slags framtid och ett annat slags samhälle genom dem.

Gör så här:

• Identifiera föregångare inom det ämne du undersöker. De kan till exempel vara forskare, företagare eller medborgaraktivister.
• Intervjua dem eller undersök det de har gjort, deras målsättningar, utgångspunkter och tankemodeller.
• Ta reda på hur andra aktörer förhåller sig till dem just nu, vilka spänningar eller möjligheter till samarbete som finns.
• Fundera på vad som skulle hända om en föregångare lyckades helt med sin målsättning. Vilken förändring skulle det medföra i de nuvarande verksamhetsmodellerna? Hur skulle andra aktörer förhålla sig till det?

Du kan läsa mer om föregångaranalyser i följande källor:

• Heinonen, Sirkka & Karjalainen, Joni (2017). Hybridimetodi tulevaisuuden energiamurroksen luotaamiseksi – heikkojen signaalien ja transformatiivistenskenaarioiden pohjalta tehty edelläkävijäanalyysi. Futura 3/2017, 18–42.
• Heinonen, Sirkka (2017).  Pioneer Analysis as Tool for Anticipation of Futures Agency – Case of surprising energy futures. Anticipation, Agency and Complexity. International Workshop, Session on Creating Resilient Communities, University of Trento, Italy 7th April 2017.
• Heinonen, Sirkka (2013). Edeltäkävijäanalyysija kansainväliset kulttuurimuutokset. Posi- ja negatrendianalyysi kulttuurin muutoksen tunnistajana. I verket: Kuusi, O, Salminen, Hazel & Bergman, Timo (red.) 2013, Miten tutkimme tulevaisuuksia? Acta Futura Fennica 5/2013.